tisdag 2 mars 2010

20100302

det började med ett kliv ut, upp i luften. hur kunde ett fall ner på hård asfalt börja med ett kliv upp? hur kunde ett sant leende sluta med ett sånt där som inte når ögonen, som inte vill nå ögonen? hur kan ett hjärta falla ur en hand som fortfarnade håller samma kärleksfulla grepp om det? hur kan du gör sånt mot mig, som jag aldrig skulle göra mot dig?

tre år är för lång tid. två år, javisst - men tre år... det förstör, älskar, bygger upp och hatar mig. den delar mig i små bitar, varje bit smärtar när den faller.ändå låter jag dem alla falla. eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar