Please dont walk away, please tell me you'll stay.

Som ett hårt slag i magen och en klump i halsen som inte vill försvinna. En panikångestattack och tårar som rinner utan att det går att hejda dem. Tysta tårar men gråt som hörs och ekar ensamt i ett tomt rum. "de som tar det hårdast är de som inte pratar om det". Vart ska jag ta vägen utan dig. Du förstår väl att jag tar det hårt? Du är klegget som håller ihop oss och utan dig vet jag inte hur det kommer att bli. Snälla, be mig ringa dig ofta. Snälla..